Dessa sövande rytmer av olikheter

missljud som skaver. Människan
som vill väl.

Hur vi än sätter ord till ord finns
universums avstånd genom
andetagen

I skuggspel i tranans landning
över vatten svävar avståndet
i bilden inom ögats iris

får tranans vinge likna en
dans, påminnelse om
det begränsande i livet om dess
korta förprogrammerade arv
dess arvsmassa

I Skönhetens subjektivitet
fastnar tanken

I stegen över torget i min morgon
kasse med painriche, i siluetter
över himlen kastas jag bakåt in
i min ungdoms hus i sten, på
kullen, snett över vårdcentralen,

Solidaritetens bonad. In dit öppnade
jag porten. Såg mig runt
äldre man läspande lätt invid

Visade mig runt. Kanske börja
någon av de kurser som prydde
den vägg där tidigare suttit scheman
av SSU's program


Vitsippor hade lyckats även denna
våren ideologiernas frånfälle
kastade skuggor av tomhet

Hon viskade försiktigt om dess
ryckiga utbrott dess skott som
syntes över decennier


Det var vår och kaffet dess
bröd smakade lika gott