Smäkta törsta var nog enbart förnamnet
och relationerna. Borde köpa en
sådan där gammal sats och bygga mig
ett eget flygplan. Inte samla uttryck åt
synonymer till längta. Åstunda blev för
långt ifrån. Flygplan och konstruktioner
intresserar mig föga. Mat tycker jag mycket
om och för all del det söta. Han gled in
där hon satt. Tog hjärtat i sin slitna
militärattaché gick, lade sitt egna i de
bilaterala relationer, vars uppgift hade
Föregåtts av en kråka på ett elegant
papper. Följde hans steg mot flygplanet,

Där började intresset för dessa
väderburna farkoster ta fart på allvar.
Vart tog han vägen?
Det stulna, det för korta, de som inte
älskat oss. Det var där älskandets
irrgångar krånglade sig in och iväg.
Där det välbekanta ljusskenet skrävlade
om påfyllnad, drog sin kropp längs
fasadens dunkla sken. Det här är en
stor text om en liten kärlek skrattade
Eva till. Hon som alltid hade den slitna
förmågan, att ge bitterhetens slogans
sin egen kropp, sitt egna lilla liv som
bevis.


Gunga mig forma mig överraska mig
hade de väst. Då.


Ökennamnet klurade ut det finstilta.
Han var tråkig. Gäspade sig igenom.
Som häromdagen vid parkeringen
utanför hennes hus. Noll lediga platser
på besöksparkeringen. Hon övertygade
honom om att styrelsen själv godkänt
platserna längs vägen, att någon lapp
från " car park" inte är tillåtet, trots
förbudsskylten om parkering. Vad gör
människan då? Ibland är det som om
livet är ett endaste skämt. Det tog
två timmar att skaka av sig tristessen,
den svårbegripliga irritationen, två
till att fundera över vad det var hon
ville ha. Ytterligare två gick åt till att
fundera över varför irritationen låg
som en tät dimma även vid val längs med
andra sidan gränsen.


Ibland låg hon utsträckt på sängen
och gömde musiken genom att gräva
ner iphonen med spotify under täcket,

där låg hon och skrattade högt åt
den där meningen " om idag inte
var en ändlös landsväg om inatt
inte var en krokig stig ... Om bara
min älskade väntar .... kan jag bli
den jag var igår "