du instruerar mina ögon
se bortom
se förbi
min skälvande hand
av kyla eller avgrunden i din blick
famlar i mörker
efter ord eller förståelse

kanske tog mina steg
för lång tid på sig att bära mig hit
varje sekund var för dröjande

kanske var densiteten i luften för tjock


men varför dök du upp
alltför sent när det begav sig
hur kan vi
armerade mot varje tillstånd
fortfarande behöva förstärkning


hur kunde jag
se åt ditt håll

hur kunde jag
något annat


du insinuerar
oss alltid ovanför vattenytan
alltid nedanför
det gap som svalt oss
i fel strupe
och mellanrummet
i andetagen
rymmer alla våra slående likheter

du är mer urholkad än vad jag är
jag är fullare än vad du är
hoppas vi inte väcker de intillboende
när vi kastar glåpord
och spott
i varandras ansikten
den här kvällen
i den här trappuppgången



ser dina ögon instruera
se bortom
se förbi
jag vågar ingenting mer
än att blunda för varje sanning
min skälvande hand famlar
efter rätsidor

men finner inget samband

kanske var vi ute
vid fel tidpunkt eller







slåss vi bara i mörker