blinkande lampor
famlande händer, mina
låter stentrappan bryta naglarna
från mina fingrar
faller som flis
och flammar frestande klart
från ögon jag lovat att aldrig möta

en pulserande famn
Luxemburg hör du
mitt hjärta som dundrar
genom hög volym och hörselskydd
lämnar bubblornas behållare i gruset
när magsyra forsar genom strupen
och jag klappar dig mjukt över ryggen
eller skrattar

flimrande ljus
sticker min hud när jag
trevar och tappar balansen
trampar mina tår till takten
och jag saknar dig aldrig men
du lovade att lämna och står
här framför mig igen
med hälarna på
mina fötter

och dina vänner på balkongen
i sällskap när vi
ramlar vertikalt och
greppar om gröna ansiktsdrag
med blicken
för ett nyförlöst
foster är jag
mina fingertoppar brinner som glas
men huden glöder

mina baklängessteg
och benen på motsatt sida om höften
bara undrar varför
du aldrig längre blir inbjuden
när jag nuddar din hud
och himlen lyser som om
vi fastnar i en lins
för Luxemburg visst hör du
mig mullra