Huvudlösa varelser sätter klockan
på 06.03. Får min kropp till resning
rensning, tankens planering kugghjul

( handen bakom nacken)


frågar mig prövande i takt med
den första bron över ett nyglittrigt
mälarvatten;

har jag arbetat överhuvudtaget.

Kontemplationer rungande ivrigt

var detta mitt liv? Betraktar rummen
rollen numren hälsandet, flykten den
i pausen,

är jag feberfri under krystade
fraser speglar sig en ångest i
spegeln över handfatet i det rum
någon gjort till mitt?

(handen på hjärtat)

Kontemplationen, krusar sig som
då, då när professionen satte den
då glädjande stämpeln i passet,

inrutad, gränsarbetets inre, yttre
tecken som nu måste bli jag,
deljag, den frihetstörstande,

ifrågasättande människan, inhyst


punkter som lyfts. Bortom horisonter



jag har längtat efter täcket länge
efter andning misstag
flämtandets rullande ögonkast

ande.