Kapitel nio-ton
Kängurun som gjorde lumpen

Efter den överdådiga middagen var alla nöjda och glada och gick hem till sitt. Nu är det ju så att ingen riktigt vet var Tjingeling & kompani bor, en del säger att det är i Ayers Rock, andra att de bor i operhuset i Sydney, men jag är ganska säker på att det är i närheten av Koalahalvön.
Hur som helst, några kvällar senare ringde det på Tjingelings mobil. Det hann gå fram 5 signaler medan Jojo och Agagaton bråkade om vem som skulle svara. Tjingeling tröttnade och svarade, Jojo och Agagaton pluggade in var sin örsnäcka så de kunde höra också.
En myndig röst sade: "God Achtung. Är detta Tjingeling Jojo Agagaton Käng-guru?" Alla tre svarade "Ja" i kör.
Sedan följde en lång harang om brev som skickats och kommit tillbaka med "Adressat okänd" och hur ogoogelbar, oyahoobar, obingbar och o-whatever-bar adressen hade varit men att underrättelsetjänsten slutligen hade lyckats spåra signalen från en mobil i området. Men, för att komma till saken, de breven var inkallelse till militärtjänstgöring, och mönstring är imorgon bitti 05.40 i Camp Dingleberry! Det ligger strax väster om Koalahalvön. Kom i tid!
Tjingeling och kompani fick inte en blund i ögonen den natten. Halv fyra på morgonen gav de upp att försöka sova och hoppade iväg mot Camp Dingleberry. Det var mörka moln på himlen och de kunde knappt skönja Koalahalvön i mörkret men de såg en ljusprick i väster och den blev allt större efter hand som de kom närmare. Efter en stund var de framme vid ett högt taggtrådsstängsel. Det hängde en skylt på stängslet, och när de kom närmare såg de att det stod med stora bokstäver: I SOM HÄR INTRÄDEN, LÅTEN HOPPET FARA!
Jojo tittade på skylten och plockade fram sina grafittiattiraljer och ändrade lite på texten så att det stod: I SOM HÄR INTRÄDEN, LÅTEN HOPPAS PÅ FARA!
Klockan var nu halv fem, så Tjingeling hoppade på sightseeing runt lägret och stannade vid en annan skylt där det stod: VARNING! MINFÄLT! Agagaton utropade eureka!, och plockade fram 3 basebollträn. Tjingeling, Jojo och Agagaton tittade på varandra med ett barnsligt förtjust leende och började slå iväg basebollar ut i minfältet. När tredje bollen landade hördes en förskräcklig smäll och Tjingelingarna gjorde high five och dansade runt och skrattade. De gjorde sig beredda att att slå iväg ytterligare 3 bollar när de hörde det metalliska klickandet av 20 gevär som osäkrades. De vände sig sakta om med var sin vit flagga i handen. Jojo och Agagaton försvann och där stod Tjingeling med 3 vita flaggor i handen. Runt omkring honom stod 20 knappt urskiljbara figurer i kamouflagemundering. En tändsticka flammade upp, en cigarill tändes och genom den blågrå röken stegade en grönklädd koala med en massa medaljer på bröstet och en grön basker på huvudet, han presenterade sig som överste Sam Trautman. Han gjorde en liten gest med cigarillen och alla gevären osäkrades med ett imponerande gemensamt klick.
Översten plockade fram ett ridspö som han petade Tjingeling i bröstet med, och frågade vad han höll på med. Tjingeling svarade oskyldigt att han bara spelade baseboll medan han väntade på att mönstringskontoret skulle öppna.
Trautman knäppte med fingrarna och sade över axeln åt någon att öppna möstringskontoret, men mer om det i nästa avsnitt, Kängurun som gjorde lumpen II.