så vackert du stilla flyter
så obemärkt finns du där
du utbreder dina armar
och famnar den stund som är

dig själv ger du ut som livsrum
en ständig möjlighet
och döljer dig sen som minnen
passerad verklighet

ibland syns du gå så stilla
ibland tycks du ila fram
men sällan vi minns ditt ursprung
att du ur Guds hand flöt fram