Egensinnigt löftesrikt såg hon sig
passera utgångarna. Frågade sig
allt oftare om framtiden kunde hålla
innehållet gömt, om där trots allt
går att urskilja den livets skatt student-
mössans tid tog för given. Ungdomens
tivoli, en karusell hon sedan
länge förevigat. Även suckandena hade
övergivits till förmånen för acceptansen.
Den lojaste av vindar hindrade även de värsta
stormarna från att torna upp sig i fjärran.


Ut
ur pensionatets nötta dörr spatserade
livets himlafärd i skor likt ballonger.
Uppblåst var drömmen. Invirad i schal
snusnäsduk i bröstfickan. Han Hälsade på
flickor som andra hälsade på prästen,
allvarsamt stumt med överdriven bugning
där hon stod denna kaprifol av yster
skönhet. Som hon log.
Herrns innersta väsen skulle hon
genomborra med en falsk kvinnas typ
av vass dolk.
Hon hade sett dessa kjolstyg i auktion
mången gång tidigare och frun var nog
allt både berest, belevad och en aningen bitter
såsom livet det verkliga kan fara fram med oss.
Blev genast nöjd, av den egna tanken, tappade
därmed genast den uppretade saken.

Slöa katter prydde fönsterbänkarna
i nött djupt trä. De rullade sig på rygg
i välbehag med tassar trampandes
i luften som kattungar diandes.
Det var en ljuv sommarbild
och hon var medbjuden. Blicken drogs
över de tre framträdande figurerna
vid torget.

Ur innerfickan drogs så upp mötes
platsens utgångsläge. Den hisnande
tidningens rubriker lämnade
feta fläckar på cafestolen. De höga hattarna
var redan avkastade i gräset. Det stank av
unken missförstådd kärlek. Ur blickarna med
någon slags tillkämpad stadga stod så
livets rus kvar trots de periodvisa startskotten.

Det var så kvavt i Berlin så här års.
I Fuengirola hoppade frukternas
dofter av nedknycklade minnen.
Anade hon sjungit för drömskt
om städer hon ännu inte kommit att
besöka.

Under morgonen drunknat i en kvinnas
urringning,
potatisomeletten den
microvärmda åts upp med händerna,
doppad i Aioli, lätt. Hon hade ännu inte
fastnat för en enda man under dessa avlägsna
resor. Lik efter lik av mustascher i rad.
Spända anletsdrag.

Var det därför som det dunkade rytmiskt?

Hon hade
velat ta på dem länge, adopterat
hennes, rusat till hotellrummet,
lekt med de toppigt fylliga i någon timme i brist
på det ännu djupast eftersökta. Analysen
blandade sig
med minnen, nyfikenheten som fick
ögonen att då och då fastna vid de
rörliga bilderna. Såg sig själv utifrån och
in likt en fadd hora som smög sig intill.
En kvinnlig pianist på cykel kunde hon
bli. Vad skulle hon
förvandla sig till. Det sänkte sig ett darr
av förväntan över torget och tidningen lämnades
uppslagen.

Var hon ännu febrig.