på vildmarkens stigar
på vargarnas stråk
vid skogstjärn
och hjortronrik myr
går vandraren ensam
där stödd av sin påk
mot hemmet han stegen nu styr

ur dimman hörs
storspovens vemod ge ton
åt vandrarens själsliga sinn
som dimman allt döljer
är enslingen liv
som björnar och vargar och lon