Vet du hur högt bergen höjer sig, hur

snårigt allt tar sin stigning till

vem som har rösten att vindla sig fram

till det som blir som du vill

Jo jag vandrade stegen jag uthärdade allt

jag var mer än bara gömsle jag var

det

och tusenfallt

Men jag kan ock sjunga

lika högt som dit bergen når

kan du vara säker på att

det är allt som jag får

reste genom tiden

trotsade alla faror och förbud

och allt som du sa mig

var att jag skulle komma närmre gud

allt jag fann var min egen svett mitt jag

att förlita sig på

ingaenstans mötte jag dig

eller sagda stigar att gå

men jag har nått den högsta topp

jag behöver inget mer

det är därför knäna mina möter marker

det är därför jag ber.

Hav mig som ett förbund du jord

du nötta gamla bark

må gud eller den som jag färdas uppå

göra mig mindre stark

må ristet i min gamla kropp

härda ännu och mer

min moder, min fader

det är allt jag ber.

 Jag må och gråta.