Hänsynslöst slungade jag mig ut i rymden
passerade vintergator. galaxer,döende stjärnhimlar.
hoppade över svarta hål; Sökte hjälp hos Sankte Pärs stab:
"Nej", de hade ingenting sett.
Lämnar detta universum och söker genom nästa.
Någonstans måste flickan finnas!!
När jag funnit henne, kunde vi sitta på en molnkant tillsammans!

Hejdlöst, sanslöst slänger jag mig i havet.
I Atllantens djupast gravar och oceaners oerhörda djup,
simmar jag,letandes, sökandes. Söker sjödrottningens hov:
Nej, de har ingenting sett.
Någonstans måste flickan finnas!!
När jag funnit henne, kunde vi sitta på en vågkant tillsammans!

Mot kvällen i den fallande solen sätter jag mig på den gamla bänken
vid huset och ser mot skogen.
Där kommer hon, leende,svävande. Sätter sig bredvid mig. Tar min hand.
Viskar stilla:"Inte hade du behövt göra dig så mycket besvär.
Jag finns ju alltid här: nära dig."



UE.