jag känner mer för dig än jag någonsin
känt för någon annan
det har aldrig funnits någon som du
jag ler så fort jag ser dig
kan inte låta bli
alla känslor flyger runt
värmer hjärtat och sinnet
kan inte annat än le

tänker på dig hela tiden
hur fin du är
dina blå ögon
ditt leende
dina händer

är så rädd att du inte förstår
rädd att jag inte kan förklara
men mitt i glädjeruset
finns
rädsla

det skrämmer mig att känna såhär
så fort man har något värt att hålla fast vid
kommer rädslan att förlora det

och det är en befogad rädsla
tycker jag
de flesta känner den

om än på olika sätt

för mig tar den över
ibland
som någon slags inre försvarsmekanism
jag försöker bara skydda mig
rädd att jag ska ge dig mitt hjärta
och aldrig få tillbaka det
rädd att jag ger bort en del av mig själv

jag har aldrig varit beroende av någon annan innan
inte såhär
det oroar mig att min lycka just nu
ligger i dina händer
rädd att hela min värld ska rasa samman
vid ett litet felsteg

men jag antar att det är så det är
när man vill vara med en annan människa hela tiden
när man tänker på någon, känner med någon
hela tiden

och jag försöker
allt vad jag kan
att inte tänka på vad jag skulle kunna
förlora

utan att istället tänka på allt det jag vinner
hela tiden

jag är gladare nu
minns inte senast jag var så glad som jag är med dig
mitt hjärta känns lite varmare
och livet känns lite finare

det är rätt fantastiskt hur någon
kan ändra hela ens tillvaro
såsom du har ändrat min

till det bättre
alltid till det bättre

jag vill att du ska veta det
och jag hoppas att du förstår
att jag bara vill vara med dig

trots det är det svårt för mig ibland
att identifiera känslor
att berätta vad jag känner

men jag antar man kallar det

kärlek