Vi som alltid skulle vara unga
och som aldrig skulle bli gamla och tunga

Vi som skulle stå framme på barrikaden och skrika
vi som aldrig skulle ge vika

Vi som skulle kämpa mot orättvisor
mot betyg och dåliga löner

vi som skulle fostra våra döttrar och söner
att bli precis som vi

att vara stark, förenad och fri

vi var alla för en
och en för alla
vi skulle aldrig se en vän få falla

Vi var sextitalister med hög etik och moral
vi var eld och is, och aldrig ljum och sval
hand i hand i näbbstövlar och palestinasjal

En enad front som alltid vågade
det var vi som aldrig frågade

det var vi som stolta gick vår egen väg
som vi trott att ingen annan gått förut
vi visste inte att det fanns ett slut

att det fanns en medelålder
en dold och oöppnad grånad folder

Då vi släppte taget om varandras händer
och lät våra vänner falla, en i sänder

Där vi blundade och vände om

Då ingen hand fanns där som sa kom

ingen hjälpare i nöden

sextitalister,
vi får nog ensamma möta döden

Det blir vårt gemensamma öde
både för den blåe och den röde