Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

PANG PANG du är död

det slog till
så fort och vidrigt

panik och kroppsvätskor svämmade till bredden över

jag hulkade syrefattigt blod

koagulerade fort och satte punkt för livet

svävade ovan mina nerspydda skor
livet stannade

jag blev så ensam

det öppna fönstret var så lockande
men jag var redan död

inget kunde förgöra mig längre

du stängde dörren efter dig

jag kommer aldrig öppna den igen...




Fri vers av Josi
Läst 863 gånger
Publicerad 2006-02-28 21:39



Bookmark and Share


    KalleLager
Mycket, mycket bra. Mer Pang pang!
2006-05-02

  Nemona
Äntligen något brutalt obehagligt som
skruvar sig rakt in i en,
usch och usch! Bravo!
2006-03-10

  Bodil Sandberg
Starkt och svart...jag blev så ensam...du fångar verkligen livets mörka stund i denna text
2006-03-04

  Ms Lovecraft
Härligt äcklig text där kroppsvätskor blandas med själsliga substanser!
Din saknad och sorg är högst påtaglig.
2006-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Josi
Josi