I Himlen porlar bäckar du badar i.
Ord likt vind och själ har tappat
sin poetiska Svenssonprägel.

I himlen har du inga val och du
kliar dig i ditt röda skägg. Du tappar
aldrig fattningen. Du kliar dig för att
det är så man gör när man har skägg.

Du skriver långa meningar om ledan
för att ledan inte kan levas. I himlen
tror du att du är men du undrar varje
dag vem du ska lita på för där finns
inga tillräknerliga bevis, ja där finns
inga tvister, debatter och det saknas
något någonting du tidigare kallat tvivel

Tvivel som du svor och härjat kring
beklagat dig högljutt runt. De som
du skämdes för att ha haft och som du
tidvis gömde i ett märkligt skratt,

Nu ska du bada säger fröken fnatt
lägga foten under bäckens fors och
tralla på som om du var en skatt


Om du sjunger rent och lägger allvar
i din text så ska jag sätta mig bredvid
dig, le lite grann på sne, måhända
tala allvarligt om himlar tre

de där som djupast saknas i oss.


Jag kommer säkerligen doppa en
och annan tå, för det är så man gör
i bäck när det blir vår,

Inget annat på en lång stund.


andas in och ut. Är inget val det med.