Kaffet rinner lätt
ur pappersmuggens inre
som sammet smeker drycken
själens innersta väsen
caféstolen i gryningen
känns bekväm
morgonens föraning
på den kommande pjäsen

Stafflierna står uppradade
där snålblåsten slår
vardagens färgpalett
liknar en grå massa
vimlet vid kyrkogården
väcker tristessen
från scenen hörs sorlet
repliker så vassa

Gatumusikanten spelar
för öron så döva
smäktande kärlekstema
bjuder till dans
kopparmynt i kistan
glänser i solljuset
de tomma stegen
hos gryningens ruljangs

Biljardklot i rullning
poänglösa stötar
vid hamnkontoret lyser
frånvaron som mest
kaffet har kallnat
och kopparna kraschat
själens väsen
går miste om en fest

Snacket går i korridoren
högljudda röster
koncentrerade svar
i mentalsjukhusets iver
tunga kopparmynt
fyller handklaveret
balad till de döende
sjukhusprästen skriver