Konvaljernas doft
Jag gick över ängen
dit aromerna slår
bara en gång om året
mina steg där går
Det blåser så stilla
och morgonen stiger
jag fylls av glädje
när mot mig de niger
De står där i backen
vid sjön i ett glitter
där luften är fylld
av fåglarnas kvitter
En doft slår emot mig
kring gryningens linda
vid ett stänk av dagg
kan de själen trollbinda
Jag ser deras skönhet
kring djupgröna blad
gnistrande konvaljer
står där på en rad
En bukett vill jag plocka
och ta hem till min vas
väldoftande och spröda
de ger mig en viss extas
Så jag sätter mig ner
och njuter där en stund
av konvaljens dofter
som gör själen så sund
Med en blomma i handen
känns orosmolnet släckt
en stund i morgonljuset
långt från stadens jäkt