Följ mig som mindre, en paus i allt som speglas

vattenglas har verklighet som bara har sin dag

vilken vill du välja

din fantasi eller jag

Jag är bara en möbel i ett hörn,

jag bidrar med sval melankoli

och i soffhörnen dansar en tystnad

som  borde varit ett vi

Har orden en dag att tala på

meningar som svultit sitt

jag vet att orden har en innebörd men

hur kan du säga att det är mitt

mitt är den sång vi aldrig sjöng

stigarna vi aldrig gick

mitt är en blommande en utan frukt

och de målen vi  aldrig fick

sänd mig en tanke på vägen

kanske en kram, jag vill tänka att jag är värd det

vi ska aldrig var mindre än längtan som föds

där vi skapar vår hemlighet

jag vet

hit hittar bara stora hjärtan som

har undfallese i sin tafatthet

och jag fingrar lite varsamt

på det som är vår hemliget

Att vilja är vårt när modet brister

när småsår vill läkas fort

för om vi har vårt om varann

så går läkandet fort

jag andas mot dina lungor, din mun är öppet varm

dina händer har luft mot mina

jag finner min väg mot det som är vårt

och som aldrig kommer att sina

vi är ett så måste det vara

vi hr stigar som jämkar vårt

hand i hand gråmulna morgnar

då är det aldrig svårt