Någon sade:

det går inte att fånga
alla ballongerna.
Att dess snören inte ryms i handen,
eller ens i rymden.

Dom svävar bort,
emot sommarhimlen;
blå röd gul grön.

Otålighetens härskare,
begränsningen.


Allt det där ogjorda,
som blir kvar,
och färden går still,
emot mörkret.

Att vilja lära sig ,
men inte hinna
innan stjärnorna slocknar för gott.

För dum för att förstå,
hur många och långa passager runt solen,
jorden måste färdas.


Ärren,
minnen av tiden,
de ihärdiga försöken
att leva och dö samtidigt.

Så många varv
har månen passerat runt jord och helvete,
för att komma till insikt om;



Att livet är för kort,
för att dö.