Det är andra gången nu vi befinner oss på altaret
Senast i vitt, nu i svart
Om du ändå kunde känna att jag står vid din sida
Placerar blommor som en obetydlig gest

Blommor säger långt ifrån allt
Som jag önskar att jag kunde säga
Vi är nära innan du sänks ner i jorden
Förmultnar så att bara minnen finns kvar

Att ha sett ögonen och känna dig
Rösten har tystnat, snart kommer jag inte att minnas den
Bara som ett mummel i mitt öra
Ljuva ord som jag alltid fick höra

Klädd i svart säger jag adjö
Rör vid dig innan du försvinner bort
Ner under mig som delen av mig som försvann
Pusselbiten som aldrig passade in

Du sover nog gott
I en bädd tjusigt klädd
Beviset på att loppet är slut
Borta från världen som aldrig kändes rätt