tänkte som dom

törnfåglarna i mitt huvud

som ett glödgat järnrör

vakna till mitt liv

vakna nu

fräls mina fingertoppar

dom har tappat känseln

känslan av kärlek

inom varandras töcken

var vi slående förälskade

så sa dom

vi bara viskade det uppenbara

som en räv i ett rådjurs öra

i sommar snöar skuld

för liljekonvaljerna kristalliserar sig

som våra ogenomträngliga band

in genom svultna rötter

ut genom spröda kyssar

på den här planeten dansar årstiderna för oss

jorden är en omöjlig plats att fly

men träden växer ikapp med himlen

och vindarna tog oss dit

för att stanna