Då sa han när han hade berättat om energi och materia och tid, att,
- Kom nu ihåg att E = m c 2.

Jag skrev ner det på servetten,
men jag kunde aldrig
riktigt lägga upp 2:an där den skulle vara,
för jag tänkte på en sak, så
jag sa till honom,
- Har grundämnen ett medvetande?

- Hur menar du? svarade han.

- Jag undrar om materia som t.ex. molekyler och stenar
och grundämnen och berg och vatten kan tänka?

Nej, sa han. Det finns inga tankar i berg.
Inte ett enda litet filosofiskt ord.

Eftersom herr Albert hade svarat så vänligt
så vågade jag fråga en annan sak.
- Du, herr Albert, sa jag.... Då måste väl
i alla fall energi ha ett intellekt?

- Nej, sa han och plirade med ögonen.

- Men du herr Albert, du som förstår det här med E = m c^2,
Du måste ha funderat mycket på det där med tid?

Han nickade...
.....och stoppade in sin pipa i munnen...

Herr Albert, sa jag uppfordrande.
- Har du verkligen räknat med alla faktorer
i hela universum?... Är det
verkligen inget mer... nåt
som förklarar....
(och plötsligt kände jag mig så dum)
(nej, det får bära eller brista tänkte jag)
(Jag säger det i alla fall)
- Jag undrar hur en söndersmulad
och väldigt väldigt noga hopvikt sten,
som vikt ihop sig själv, efter alla konstens regler, till långa långa kedjor, helt plötsligt
får ett medvetande?

Pipan föll ur munnen på honom.
- sshhhh!, sa han
och snurrade runt med huvudet,
och snabbare än en magsjuk tågklarerare
drog han igen fönstret i vår lilla
tågkupé...



Du, Herr Albert, sa jag
när han hade hämtat sig.
- Jag tror att du har missat en sak
i din formel för hela vårt universum?
Det fattas en grej, sa jag
och visade min lilla anteckningsbok
där jag hade mina beräkningar
- Min formel ser ut så här
(energi+tid+materia/inget medvetande)+(ande/medvetande)=
E = m c^2 + liv


Han suckade bara...

- Vet du att man har funnit att diamanter innehåller kol-14, sa jag
rätt ut i luften så där tjurigt barnsligt trotsigt. Jag hörde att
min egen röst lät märkligt ynklig. Men jag vägrade rodna.
Det jag sagt honom var ju sant....


Han såg upp och tittade mig skarpt i ögonen.
- Det betyder att jorden inte kan vara äldre än 55 700 år, sa han
med låg röst. Förstår du vad det betyder? Det betyder
att vi med säkerhet kan veta att Gud finns.

Det var ett mycket högtidligt ögonblick.

Efter detta talade jag aldrig mer med herr Albert,
för vad mer kunde vi säga. Allt hade blivit sagt.