Bit för bit Du återlämnat det jag givit
Av brasan som brann
falnad aska det nu har blivit
Det som var så varmt och gott
är nu snart ett bleknat minne blott

Så smärtsamt är att en kärlek mista
Jag hoppades Du skulle va den sista
Men vår trädgårds klena löv och kvist
dör nu, utav näringsbrist

Vi vattnade vår planta ivrigt då
för vi ville gärna vara två
Men stigen som vi banat
växer nu igen,
redan är det svårt att skönja den

Vårt hus var dröm, som ej blev sann
som en öknens hägring den försvann
Sista kortet snart är spelat
bara Given korten har fördelat

Du gav inte av det bröd som vi behöver
bara dom små smulor som blev över
Du vet så väl att det inte är nog
torra kvistar återstår utav vår skog