Samma fråga varje dag:
Mår 
du
verkligen
bra
?

Jag säger som jag alltid sa
förut.

Och förut är ett annat ord för 
innan. 

Innan alla visste sanningen
eller innan alla trodde att de visste
sanningen om mig.

Jag säger att jag mår bara bra.
Jag säger det med ett alldeles för
övertygande skratt
ett leende som visar 
tillräckligt med tänder för att det ska verka 
sant.

Men jag vill skrika.

Jag vill skrika:

ÅT HELVETE MED ALLT OCH ALLA. GE MIG EN DROG SOM JAG KAN BYGGA MINA DRÖMMAR PÅ. GE MIG XANOR OCH STESOLID OCH IKTORIVIL OCH STILNOCT OCH GE MIG NÅGOT SOM TAR BORT ALLA DRÖMMAR DET JAG FICK BYGGDE UPP ÅT MIG. GE MIG PARACETAMOL OCH VALPROAT OCH ALLDELES FÖR HÖGA KRAV, GÖR MIG TILL EN POTENTIELL SJÄLVMORDSKANDIDAT.

Jag är redan på god väg.

Men jag nickar snällt och jag ler och jag säger:
"Jotack, jag mår bra, hur mår du?"