Jag går långsamt gatan ner,
Inte en människa, kan jag se.
Strosar sakta vägen fram,
Solen lyser i min famn.

Vandrar ner vid stranden,
Lockas, av vågornas brus.
Ingen finns där att se,
Hur vackert, vädret är.

Går förbi mörka fönster,
Min blick fångar döda ögon.
Tomma skärmar utan svar,
Varför, göra detta val?

Solen skiner på min hud,
Men kan inte. sluta tänka.
Varför ingen vistas här,
när solen. så stark oss när.

Vinden rör sig sakta genom gräset,
Men ingen, går längre barfota här.
För skuggorna fängslar dem,
sakta dras de, allt längre in i mörkret.

Likt vampyrer skyr de ljuset,
Som kannibaler, lever de av varandra.
Men vem är jag?
Som lever, för oss.