Så fort de dagarna går
då alla är där
och ingen fattas.

När man är i farten
i ett kör hela dagen från starten
och när sen kvällen kommer
har man ändå mycket oklart än...

Då kunde man ha stoppat mer
unnat sig fler
längre rara stunder
för världen går ju inte under
om rasten förlängs
men i eftertankens sinne
där tillkortakommanden trängs
känns och klängs, ja man nästan sprängs
av, att man var en så´n kratta
att man aldrig ens kunde fatta
att underbara stunder
måste få ta sin tid bara
vad man har att göra
är att svara
med att följa
med bara...