Matti stod fadder till mig. Matti var en kär och nära människa, vän och anhörig till mig. Han blev ju kärare desto längre vi levde. Oavsett hans höga ålder var han i en utmärkt fysisk kondition och hade en god själslig styrka ända till hans dagars slut.

Hemligheten med hans goda hälsa och hans förmåga att ta livets utmaningar var hans livsbejakande, lugna, glada karaktär och ett varmt hjärta. Han hade förmåga att kryssa i sitt liv förbi farleden full av grynnor.

Matti gifte sig med Maria, en trogen, charmig och kärleksfull mö. Det behöver inte ens säga ut att denna två månniskors gemensamma samvaro styrkte båda. Även Maria har redan nått samma otroligt höga ålder som Matti. Endast för några år sedan firades Mattis och Marias diamantbröllop. Det var det första och kanske sista diamantbröllopet som jag och min kära Ulla deltog i då det händer så sällan. Vi gjorde en båttur på fyra man hand från Villmanstrand till Viborg längs Saima kanal. Resan var färggrann och omfattade roliga även komiska detaljer, som lever i deltagarnas minnen.

Matti var bokstavligen ” en pojke från Karelen”. Han föddes i själva verket i Tammerfors. Mattis mor var från Tammerfors och hans pappa hade ett affärsföretag i samma stad. När Matti fyllde tre år flyttade familjen till Viborg. Matti gick i skola och mognade till man
i Karelens huvudstad. Viborg och den karelska härkomsten var två kära och betydelsefulla bakgrunder för honom. Dessa två fakta rördes honom lätt och känsligt till tårar. Matti hade iögonenfallande en stor längtan och kärlek till sina barndoms landskap. Detta karaktärsdrag och de lyckliga barndomens minnen tycktes bli mer och mer starka med åren. I Viborg tillbringade åren betydde för honom uppenbart mycket. Dessa år är Mattis livs stödjepunkter. Vad betydde de är inte klart och möjligt att plötsligt säga. Det är inte lätt att förstå men ju mera man umgicks med honom desto klarare och starkare uttrycktes kärleken och tillgivenheten till Karelen hos honom
.
Matti var 21 år, när familjen flyttade från Viborg till Helsingfors år 1934 till Ulrikasborg i närheten av Johanneskyrkan. Mattis syster Maija bodde redan då i Helsingfors. Matti sade en gång skämtsamt att han flyttade till huvudstaden att ”övervaka sin kära systers säkerhet”! Knappast var det fråga om det utan det gällde pappas affärer. Matti talade alltid med kärlek om sina syskon, syster och tre bröder. Alla syskon var honom nära, var och en av dem på sitt personliga sätt. När hans yngsta bror avled sade Matti en gång till mig med en sakta röst ”jag saknar ju honom mycket”. När han lämnade sina tulpaner på syster Maijas kista sade han med en darrande röst ”på återseende Maija”. Dessa ord innehöll också mycket saknad. Just då kom han ihåg livsåren med sina syskon, då sorger och glädjeämnen delade tillsammans
.
Matti lyckades att förena sina nära släktingar. Han firade sin födelsedag i maj under vårens skönaste tid. Matti hade födelsedagpartyt år efter år samma dag samma klockslag och ”open house” för sin släkt och sina vänner. Mattis party var vårens förväntade händelse och högtidsstund! Frånvaro vid detta party kunde ske endast av tvingande skäl.

Mattis nära och hans bekantskapskrets samlades ihop hos honom att lyckönska honom, beundra vårens skönhet i hans varma och vackra hem, komma i åtnjutande av ett generöst matbords gåvor och gratulera honom lycka, framgång, hälsa och en god början av sommar. Maria var vid detta kalas värdinna utan like. Vi glömmer aldrig hennes smörgåsbords läckerheter. En av de bästa smakupplevelser var Marias gravade lax. Vid allra sista högtider fick vi en fläkt från det spanska köket, en läcker paella à la Maria. Tungan var nära att smita med maten till tarmen!

När vi talar om Mattis och Marias kalas glömmer vi inte heller de redan länge förflutna somrarna då alla samlades ihop för säsongens kräftskiva till deras sommarvilla. Det skedde i augusti månbelyst landskap vid en vildmarkssjö i södra Finland, i mörknande kvälls gåtfulla, skumma ljus av lyktor. Mattis röda kräftor fångades i sjön som låg i omedelbar närhet. Kräftornas storlek, skönhet och överflöd tvingade gästerna först att förvånas över dem men samtidigt redan förljuva och sätta fart på smaklökarna med kräftornas delikata och välsmakande kött!

Matti och motorsport, bilarna, resor, frimärken, Italia, ungas ärenden, naturläkekonst var åtminstone några saker som vi genast kommer ihåg när det är tal om honom. Han tog över en uppgift efter en annan, satte i gång dem och jobbade. Han lyckades att medverka saker på ett förebildligt sätt eller omvandla dem till en välvillig riktning.

I Mattis liv efter Maria kom den andra viktiga saken, ”business” dvs. bilar, motorer och att kombinera dessa föremål med en lyckad, framgångsrik enhet. Jag var inte med om att konstatera hur allt görs i denna ekvation, men vi vet att Matti hade framgång.

Jag var tio, när jag besökte då och då Matti som bodde endast ett par kvarter från mig. Under kriget hade jag redan varit där, gjort bekantskap med honom och blivit förtjust i Marias knackkorv som fick sjuda med lök och peppar i kokvatten, innan de åts. Jag ville träffa Matti, då han var som känt ”en motorman”. Han var berömd av att känna alla namn på världens bilmärken, motorcyklar, motorbåtar och motorer. Skolpojkar samlade dåförtiden allt krimskrams som beträffade bilar och motorcyklar. Det räckte fint att ha en liten skrivbok med blå pärm, i vilken skrevs en egen lista på bilmärkens namn! Jag ville ha en sådan skatt också. Dessa namn vällde fram ur hans huvud utantill. Matti låg raklång och jag skrev upp.

I min ungdoms Helsingfors kördes på morsdagen ett större motorsportsevenemang sk. ”Djurgårdsloppet”. Denna händelse på morsdagen var för många som slår vakt om traditionerna en händelse som inte passade alls vad gällde tidpunkten. För Matti, mig och mina två bröder var dagen en stor festdag. Vi fick njuta av racerbilar, fart, bensins lukt, knatter och knallande. Det var en verklig fest för små pojkar!

Matti var också hela sitt liv en flitig och ivrig resenär. Han tyckte speciellt om Tyskland, Tjeckien, Schweiz, Spanien och Italien. Kärlek till Tyskland härstammar från sin unga ålder då han besökte landet före krigen. Tjeckien betydde mycket från arbetets synpunkt. Kärleken till Tjeckien var stor. Födelsen av sympatin för Schweiz var mig okänd. Italien orkade han alltid tala om och inspireras av.

Italien var förknippat med någonting som fascinerade och attraherade honom mycket. Var det språkets skönhet, italiensk livsstil eller konst, italienskt kök, kokkonst eller människors, föremåls eller bilars esteticism, elegans och rena linjer. Måhända, vem vet, någonting sådant det var säkert! Med stor förtjusning och ett värme pratade Matti om Italien. Då jag själv hade starka känslor för Italien var det lätt ha dialog med Matti om Italien. Matti och Maria tillbringade gärna spasemestrar i Abano Terme i Italien. Spabehandling för en trött kropp och själ bättrar på orken. Ännu mer gör det om det kopplas med hälsosam kost, som också är kulinariskt . Man kan säga, allt är bra. Vad kan man mera annat önska!

När det gällde hälsovård sett från naturenlig synvinkel då var vi på ett område som intresserade honom mycket. Matti diskuterade och debatterade gärna naturörter och deras inverkan på människokroppen, dess ämnesomsättning och välmående. Matti var en expert. Ur hans hjärna kom tillämpningar och upplägg undan för undan!

Ungas sak var Mattis sak! Han ville glädja dig, hjälpa dig och fundera med dig. Mattis hjärtesak. Var och en som litet mera fick känna hans närhet, fick hans råd och mycket ofta också hans konkreta hjälp. Mattis och Marias principer att nå och underhålla gott mod blev verklighet i deras eget liv. Därför klarade de sig med livet i behåll pigga, vitala, unga. Jag vågar säga evigt unga!

Matti var förespråkare av friska levnadsvanor. Han var en passionerad tobaks ovän, motståndare och gjorde uppror mot tobak. Han rökte aldrig. Detta löfte hade han gjort i sitt sommarställe som ung pojke efter att ha gått och tagit sig ett bloss! Han berättade mig också att ha prövat röka sin fars cigarrer. Efter den femte cigarren var han så virrig att tilläggsprövningarna inte var nödvändiga!

Många tobaksslavar slutade att röka tack vare Matti. Detta skedde i sega fall också med hjälp av en liten konkret sporre, pengar! Jag blev ett levande exempel.

Det har varit ett privilegium att vara Mattis gudson. Otaliga stunder har löpt tillsammans under årens lopp. Takten och stämningen förtätades ännu mera under mina pensiontider. Kontakten var regelbunden. Telefonkontakt flere dagar i veckan. De sista åren ringde Matti nästan varje kväll. Han ville veta hur mår jag och hur mår mina vovvar. Han ville veta att jag berättar honom vad är på gång, vi löste hälsoproblem, undrade över världens gång och önskade varandra god natt. Han slutade samtalet på karelsk dialekt med ord ” tack att jag fick lite småprata med dig, min mun blev nästan söt!”.

Många kulinariska stunder hade vi hos mig och min kära Ulla, men ganska ofta besökte vi vårt viborska stamlokus.

Matti är borta. För endast några veckor sedan konstaterade han att jag är nu trött. De jordiska ärendena intresserar mig inte mera! Jag är färdig att flytta till ”Ängelland” (inte till England men tappra ängelkämpars land).

En tidsålder är över. Vi har saknad och vackra minnen.

Farväl Matti!

Tack Matti!

© Heikki Hellman 1996-11-30, på svenska 2013-06-26