Flickan i den vackra sidenklänningen
väntar på samma buss som jag. Det har gått
så många år nu, men fortfarande
lever drömmen. Jag undrar
om hon förstår det
där hon står
på sina högklackade
och lojt betraktar sin omgivning
bakom sina svarta ray bans
själv känner jag det
som en iver i mitt bröst
Det finns
outforskade områden
som lockar till
nya tankar, aldrig tänkta
Det blinda skeppet
"vår buss"
är en hägring
som sakta rör sig
över horisonten
Är det ett spökskepp
som aldrig når sin hemmahamn
Kommer hon i framtiden
att känna detsamma
Vem vet