Det var som att falla
ner i det djupaste svarta.
Men livet här och nu tog emot mig, viskade
-du behöver inte vara rädd.

Så länge har jag varit rotlös
att jag inte märkt hur jag bundit fast mig vid jorden
Gått framåt och hittat mark att stå på.

Stupen är inte desamma längre
jag faller inte och slår mig frivilligt.
Livet tar emot mig om jag snubblar.

Ser igelkotten vandra i tidig morgon, katten som ligger utsträckt i gräset
Förnimmer en dansande glädje i magen
Det är sant, jag har ett liv!