... och dagen till ära
jag via väderprognosen
får känna lära
att åskcellerna växer till sig
under dagens lopp ...

Så till eftermiddagen
framåt kvällningen
kommer tordönet
att kulminera på topp ...

Och faktiskt
hur underligt det än kan låta
så väcker det ett innerligt hopp
om ett kommande lättare sinnelag
vilket kanske får mig att kunna förlåta
att livet stundom sviker 
svaret på sin egen gåta ...

... det där med att
kunna
älska
glömma och förlåta ...

... som i närvaron av din frånvaro
inte är så lätt på något sätt
och som i all ensamhet
kan få mig att bara vilja gråta ...

Men när åskan går
rensar den luften runtomkring
och då känns det lättare
att andas in den friska luft
som gör att det på det stora hela
blir lite mindre tuft ...