Du har svikit vår sol,
du har förrått våra stigar, våra marker,
våra rådjur, rävar och katter struntar du i.
Du har t.o.m.försökt förolämpa havet!
(men det är för starkt.)
Du har rivit i stjärnhimlen;
våglängder, energier, krafter har trasats sönder
under din långsamma våldsamhet.

Du skulle inte ha gjort så, liten,
Det var oförståndigt, dåligt, ont.
Du har, omedvetet åstadkommit stort lidande.

Så underlig är emellertid tillvaron att
du alltjämt är älskad och skall så förbli.

UE.