en berättelse om värderingar i livet att leta efter rikedomar och glömma
det värdefullaste i livet framför en gällande allt i livet runt om oss
att det går att leva utan guld men ej syret vi andas
fattiga tider föder girigaen godsägare rik och grann lika ful som girig och tog alltid mer en vad han behövd därför satt det största ryktet runt midjan och utnyttjade dom som var fattiga runt om sej utan att känna skam eller ånger han hade hyrt ut en bondgård till en fattig bonde med stor familj så han fick jobba natt som dag för att kunna föda sina barn han slet hårt i vind och regn många gånger gick han med plogen efter sina hästar och grät i ren rädsla och förtvivlan för han viste inte hur det skulle gå i framtiden för den rika gods ägaren tog allt som han hadde i sina fickor och åt av det som låg på deras bord och dom vågade inte säga i från för då kanske dom blir utslängda och står barfota utan hus och med alla barnen ännu hungriga men den fattiga bonden är en guds man och förlita sej på gud och bad om bättre tider och att på något sätt utan att vara elak i sin bön försöka få den rika godsägarem att förstå att man inte ska utnyttja andra som redan är i nöd som att äta deras mat i deras hunger och sitta och prata medans barnen mamman och pappan framför all som har slitit en hel dag alla sitter dom med gråten i sina hallsar och blöta ögon och med tanken att dom får gå och lägga sej mad hungriga magar som kurrar i kväll igen men så en dag så när dom var på väg till marknaden i stan med häst och vagn igenom den tjocka skogen och bonden satt och lyssna på hanns självömkande klagosång försjunken i hur han ska klara sej över vintern med mat och jul klappar till sina barn och fru och efter vägen torka han stora tårar som press ur hans ögon som luft balonger jag tror hela skogen tystna ut av hanns tårar och hjälplösheten i hanns trötta bleka ansikte men gods ägaren märkte inget för han tjatade på och drack och åt utan att bjuda eller titta på bonden som satt och höll andan och kramade tömmarna hårt i sina händer så att öronen på hästarna pendla fram och till baka och väntade på nytt kommando men godsägaren prata på men plötsligt bad han bonden stanna för att få kasta vatten bakom en buske och bonden likaså och han hitta oljelampa och godsägaren såg detta och kom med rask takt och ryckte den hårt ur bondens händer som åter stog med gråten i halsen utan att våga säga något och godsägaren putsade på oljelampan och ur den hoppade en ande och säger den som först hittade mej får välja mellan två ting den enna är en urna med guld som aldrig tar slut och den andra är luft som fyller dina lungor resten av ditt liv och bonden säger det var jag men då säger godsägaren men det var ju jag hade jag inte gått ut och pissa så hade vi åkt förbi är det så frågade anden bonden nicka sorgset ja med sitt huvud så då vänder sej anden till godsägaren som tittade med stora ögon på guldet snålvattnet rann ur hans mungipor för det verkligen glänste i från snål vattnet och frågade vad väljer du skälvklart guldet säger godsägaren anden frågade är du säker du har ju redan så mycket jag ska välja först sa godsägaren och jag vill inte ha luft utan jag vill ha guldet sa godsägaren okej sa anden och försvann in i oljelampan och godsägaren föll i hop död bonden stog länge förstelnad och titta och fatta ingen ting och var helt förhandlings förlamad länge stog han helt stilla och tog in intrycket av vad som hade hänt och han begrunda andens ord om guld eller luft för det är ju inte värt någon ting och så plötsligt förstog han sammanbandet alla böner till gud himlens fader och allt som omges med luft det lever det är guds andedräkt och det dyraste vi har bonden tog upp kitten med guld och lassa upp det på vagnen och han får färg i ansikte och börja le sedan fnittra och efter ett tag utbrister han i ett gapskratt utan dess like han skrattar hysteriskt så att han nära på skrämmer hästarna när han kippar efter luft han skrattar så luften går ur honom och pekar med sitt finger mot himlen i en konstaterande rörelse och jag tror han skrattade hela vägen till baka för hur kan man välja guld framför luft det är ju livs nödvändigt för att leva och när han kommer till baka till byn så ställer han kittel i mitten av byn och säger att det här är allas men ta aldrig mer en vad ni behöver för i framtiden kan jag behöva köpa dyrbar luft och skratta och gick hem till sin familj med mat som räckte den dagen men en miljonär på en ny erfarenhet
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 210 gånger Publicerad 2013-07-11 00:36 |
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |