En gång
levde hon
i själ o hjärta

med ömhet bar hon kruset
till brädden fyllt
med livets vatten

hon vattnade sin kärlek
men fick sällan
något åter

då gömde hon sitt krus
i hjärtats låsta rum
och nyckeln

kastade hon bort...


Han vandrar vägen fram
söker efter bot och mening
ty saknaden och sorgen
han bär som tyngd uti sitt bröst

han vilar ut på ängen
där finner han att skåda
en fager sorgsen ros

han kupar sina händer
kring hennes kränkta själ
och bjuder henne varsamt

dricka livets vatten

värmen sköljer
hennes längtan
så levande och klar

han finner nyckeln
till hjärtats
låsta rum


Hon bär två krus i famnen
och räcker honom ett;

"Min älskade,
ta emot detta krus.
Låt oss alltid minnas,
vattna kärleken
med liv och lust..."


Hon bär på meningen och boten
han så länge sökt
och trängtat

håller henne ömt i famn
känner närheten
och trösten

med glädjens tår
och sanningsdjup i blick
han lovar inför Gud
att han vill vårda henne

ömt

© Chawa 2013

Eget foto: © "Blomman och kruset".