du andas fortfarande
när jag hittar dig mellan träden
vita fjärilar
svarta sniglar
och Atlantis
pumpar i ditt blod

dimman sväller
tungt i sänkorna
skogen nynnar hypnotiskt

du andas fortfarande
och jag ligger intill

du viskar
om hur
ljuset sipprar in
fyller
huvudets håligheter

om hur
kroppen löses upp
om hur den öppnar sig
mot jorden

en uråldrig puls
rinner långsamt genom marken
man måste vara stilla
för att känna
stilla
för att märka

du andas fortfarande
när jag hittar dig
stjärnfältet knastrar ovanför
skogen nynnar hypnotiskt
och jag
lägger mig intill