Havet vandrar
genom kvinnans ängar

stiger sakta
i spåren av hennes fötter

sår för att skörda
viskar för att höras

vaggar gräset
och fåglar av salt


Du tror inte
men havet är din strand

vågorna bär fiskar
till din grynings trappsten

stormen är havsörnsvingar
som skuggar solen

och allt är en skog
som andas öarna


Morgon
och daggen doftar tång

dag
och båten går mot djupen

kväll
och dina händer blommar

till nattens bad
i elden som förenar


Du är den levande
och vattnet är din vän

när bergen sakta faller
och sanden är din hud

och fast du inte söker
finner du musslorna

som öppnar skalen
för att sjunga