det finns så mycket att se och göra i livet
men en ständig jakten på kärleken tar all

energi och kraft uppmärksamheten tar all
fokus så jag blir blind både på minna ögon

och sinne för allt vackert runt om i mitt liv
min törst är stor av värme och kärlek och


ömheten då min sorg är stor av den långa
ensamheten i mörkret rädd av att aldrig se

se ljuset igen fylld av tårar som jag vägrar
att släppa ut inför min omgivning jag ler

falsk lycka för att dölja min stolthet så
sårad och fylld av smärta som jag inte

vill erkänna eller se skälv och mindre vill
visa andra runt om mej som ser mej som

stark och en bra kille men minna tårar
är som taggtråd som dras igenom min

själ fram och till baka varje gång jag
blir berörd och i min ensamhet är det

omöjligt att hålla till baka tårar som
trycks ut mot min vilja i ångest av en

känsla att taggtråden dras ut igenom
mina ögon som blöder jag skriker högt

i mitt tysta sinne av att jag inte förstår
vad jag gör för fel efter taggtråden väg i

minna ögon ser jag bara rött kärlekens
färg men varför känner jag bara smärtan

sorg som omges av tystnad i tomheten
kärlekens färger och dess glädje börjar

bli allt svagare och tunnare jag vet ej om
det är min ålder eller att jag mer och mer

har börjat att ge upp hoppet på att hitta
någon som jag kan älska och förstå och

lita på så jag vågar mej låta älskas av den
utan tvivel för i hela mitt liv har jag och min

kärlek stått stått upp stolt men efter min
väg och erfarenheter så siter jag nu ensam

och slak likt minna drömmar att finna någon
att älska som kan rädda min själ i från svart

och vit för den lilla jäven behöver färg för
att lysa igenom mitt sorgsna falska lede för

jag vill dö i solen och inte i skuggan av den
för mitt glada lede är vackert när den kommer

till sin rätt bland dom jag älskar så det så !