Om vore sedd och intet
plogen slet av ben
märg krossade pålar lik som
stinker

du kan inte värja dig kan intet
intet kan du

masken täcker aldrig sår heller
inte förnedringen den som
bor i oss i människan

letar sig in i avståndet ifrån
ser jag dig aldrig ser aldrig
plogens spillra ser dig bara du
det friska

visst är jag likriktning stående på
turens ben velar jag

ämnar inte krossa dig förtvina äger
intet likt de våldtagna incestuösa

modet det som krossar väggen
den osynliga

du ser mig enbart krypa kyssa
överhetens arslen sluta

sluta hoppas på en världsfred
blöda sluta blunda likt en skygg
hund

är jag vi vi kräk kräldjur stinna