Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett rovdjur jagar mig.


Rovdjur

Vassa klor
Snabba steg
När jag står mitt emot den blir jag bara feg

Lysande ögon
Hjärtskärande skrik
När jag är borta så festar den på mitt lik

Hoppar högt
Och river till
Att jag ska fortsätta slåss är det den vill

Rinnande blod
Öppna sår
Tiden då den äntligen fick mig var en solig vår

Blomstrande blad
Och en öppen kista
De sista 60 åren av mitt liv kommer jag att mista

Våta kinder
Snoriga papper
Alla sörjer flickan som inte orkade vara tapper

Ett förlorat liv
En stjärna utan glans
Att ta livet av mig var det bästa som fanns


Fri vers (Fri form) av ensamvargen
Läst 461 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-08-03 22:22



Bookmark and Share

  HannaBlom
Jag tycker att det är fel att skriva att det är bra.
Inte för att det inte är det utan för att innehållet i texten är mer än ord som rimmar. Jag vet hur det är att skriva för att man går sönder annars och även om man inte ropar på hjälp så ligger det något farligt i den sista meningen. Det är väldigt fint och bra men jag kan inte bortse från smärtan och det faktum att du taggat självmord. Ta hand om dig och skriv bort all smärta du kan. Ingenting är värt att ge upp. Slå ned det där jävla rovdjuret och hör av dig om du behöver förstärkning, kram.
2013-08-12

  träsnidaren
Du fångar mig verkligen med din rimmade dikt.

Jag anar viss satir, men ändå inte.
Rovdjuret i texten är för mig en slags inre demon som hindrar jaget i mångt och mycket.

Snyggt i alla fall och igenkännande. Mycket bra!
2013-08-03
  > Nästa text
< Föregående

ensamvargen
ensamvargen