Trär av skal byter blod plats
med syre. Trär av liv de vi
skulle levat om vi aldrig vågat.

en efter en. Det röda huset som
en prärie utav oskuld. Skär i hjärtat

vill då alltid rusa. På barnsben
steg av fotvalv ändock tung mot
mark. om du ändå varit min då
min på allvar. Om bröstet önskat
amma hålla barn likt modern gömd
uti mig.

Alla dessa om som om de ännu
önskat döda. Förgör förför den
vuxna längtan än. Krossat varje
virke varje virke byggd av längtan




hade kunnat jaga guden. Slänga
han till marken slitit klädedräkt i
bitar krävt sitt liv på svar.

All hans tystnad. Allt av honom.

Som att se svar rinna mellan fingrar


aldrig hinna. Se förfluten tid rinna
droppa spegla sig i ångest fastbränd
vid en spis.



känslan just innan innan det vänt.



separation död förintelse. Identitet
dess brist som i en hinna likt
spindelnät.