Ägd av en penna över vitt ark

antarktisk penslar världar efter
världar

De dömda infångade kan inget
annat göra än

rita världsbilder av ord där tankar
svävar

mitt emot varandra. Satt så.
De var galna förbrytare. Kära.


Livets toner utbytta. Fältens ljus
lade skimmer väldigt sakta.

Bokstäver blev mörka. Hon blev
svaghet iträdde sig den. Likt en
ingången sko blev fot invand.

hur kan sömn falla utan honom
framtid bli utan

i stråk färgade rädslan skräcken
för att dela det nya utan allt det
gamla

det var som att sakta vänja sig
vid kärlek för den som aldrig
vågat


som om grenarna var hennes
sjuka höft stela riktade mot


det eviga. Utan evighetens stavelser


det levande sorg skräck


tårar. Där bakom låg hon lusten
likt en aldrig sinad fjällbäck


stod så satt så. Kära.