jag släcker ljuset när du går

för att inte göra mig påmind

om något annat

vi hade suttit i köket

i dov belysning

och skrattat åt

talat om

människan

att hon bara vill sträva framåt

att hon är kompromisslöst

obeveklig

vi visste inte om vi hade rätt

det sanna

som något osammanhängande

i vårt alldeles egna

talande töcken

det krävs ett mörker

för att förnimma