Öde byar huskroppar avflagnat
ihåliga. På natten under färden
svarta streck mot stjärnans
himmel

I drömmen från igår när barnen
somnat ofrånkomliga uppvaknanden
om tid om ben som redan sprungit

Dina händer likt levande ristningar,
vilande mot bokens pärm, framtid
i ett kort ögonblick,

du var äldre jag ung än
vill inte tyda vem jag var

knivar mitt i, blomstrande hav av
nutid som en ask där någon lyft
av locket

var det jag jag som rest mig
du som valde

blev det här mitt liv


I ena hörnan av det rum där
tiden stannat dröjer blick, en
stund,


du frågar mig det gamla pappa
mamma skramlar, din blick,
det mildaste av alla, åter svarar
jag som då, känner värmen gunga
dina händer i mitt hår,

Dina händer inget annat