Så som hon doftade, så hade en kvinna aldrig doftat innan.
Han ville inte att hon skulle gå, han ville aldrig att hon skulle fara iväg.
Men som med allt annat som har en början, så hade hon ett slut.

Allting hände för flera år sedan egentligen, men såren var lika färska nu.
Han satt ofta och dagdrömde om henne samtidigt som han tog en sipp ur dagens första öl.
Han satt där i sin egen misär.
Han förbannade sig själv över vilken dålig person han var, vilken dålig personlighet han hade.

Han tycktes förstöra allt han rörde, ja han förstörde ju till och med henne.
Han drog sina fingrar igenom sitt flottiga hår och något blött trillade ner för hans smutsiga kind.
Han grät, ja han grät faktiskt.

Han torkade snabbt bort tårarna och gick till sovrummet.
Väl där plockade han fram sitt älskade opium.
Drogen som kan få bort alla känslor.

Han laddade en spruta varsamt.
Gick till sitt pundar belysta badrum med använda skedar och sprutor på golvet.
Där slog han sig ner, mitt i all misär.

Han stramade sakta åt bandet runt armen, tryckte in nålen i sina trasiga vener..
Och sköt upp.

Han slöt sina ögon och lät värmen omfamna honom.
Det var som en orgasm, fast i hela kroppen och i själen.

Han ville aldrig härifrån, nej han trivdes för bra under heroinets varma filt