Världen är giftig. Från människor osar svavel.
Eldar tänds och allt som handlar om empati bränns.
Fabriker, fyllda med aromer. För att vi ska känna starka och söta smaker. För att vi måste känna allt så satans mycket. Hela tiden och dygnet runt.

Förvirrad i själen.

För snart blir vi väl konstgjorda på riktigt. Det som tidigare var naturligt ersätts av E.
E istället för liv.
E istället för egen.
E istället för kärlek.
E blir äkta.
E siffra punkt slut. Alltings slut.

Fast. Så finns de där små planeter på jorden som inte är konstgjorda. Där ekosystemet hålls ihop av sunt förnuft. Humanitet. Där det fortfarande grönskar. Den blomstertid nu kommer sjungs av träden.

Ser så många människors vars blickar svämmar över med ord som inte sägs. Jag läser dem. Det är tysta historier och skrikande verb till och med utropstecken, som aldrig uttalas.

Knappt tänks. Fast de syns i deras kroppar. Deras själar släpar efter i asfalten.

Är nog helt galen ibland. Men om det är motsatsen till att bli ett e-ämne, så står jag ut. Vill bli en grönblå planet. En sån som andas luft som lever, inget strunt.

För e-ämnen brinner så enkelt upp.