Andas ut det som är kvar.
Stå upp. Försök lev som om du var.
Alla är flyktingar på väg från inre krig.
Du tänjer förståndet men blir aldrig vig.
Då vi trampar på samma tillväxtstig, där ingen fri skog finns.
Kanske du minns.
Känner doften från hemmets trygga provins.
Där hjärtan bultade i samma takt
och det fanns ingen annan makt.
som slog så hårt som de gör
där ingen döden plågsamt dör
Där var de inte som här
som tvingar oss till andra seder och knäcker våra ömma leder
För här tankar får inte finnas
Inte ens förnimmas

Så förlåt om jag fick dig att åka fast
Men jag orkade inte bära din tunga last.