Natten hinner hitta fram
allt fortare nu.

Jag känner kylan krypa upp
längs med ryggraden,
och tar ett stadigt grepp
om min hals.

Jag vågar inte andas.

Jag var för upptagen
av nattens tysta mörker
att jag glömde se alla stjärnor.

Stjärnorna var gnistan till eld.
Jag log.

Du är
min alldeles unika stjärna!