ditt ansikte är så vackert när du gråter
tyst och stilla under stjärnorna

floder av månsken porlar över nattlig äng
och skänker lyster
åt din blossande hud

dina tårar smakar salt och stjärnrök

jag vill hålla dig nära
men dina ögons tysta visshet
stinger skarpare än spjut

nånstans i djupet av den där svärtan
gömmer sig min fulhet,
krökt och skamtyngd

-- ovärdig

nej, jag nänns inte röra dig

du är för vacker
för mina skälvande klor