I huvudet skriker rösterna
de skrattar
de hånar
de uppmanar
och jag
jag är svag

Jag är för svag
för att stå emot
när rösterna
skriker om
självmord

Det som vore så
enkelt
men som verkar så otroligt
svårt.

Vissa kallar det
mod
vissa säger 
att jag är 
självisk
som tänker så

Men jag har tröttnat
på nätter och dagar 
som aldrig tar slut

Tröttnat på 
tippar
dalar
Krachlandningar
och
upplyft
(bara för att allt ska rasera igen)

Och det vore så enkelt
en enkel utväg
ur ett liv jag aldrig ville ha

Men det som håller mig kvar
är tanken på de 
som jag älskar så mycket
att jag kvävs 

Kvävs av deras kärlek
och det är ju så 
djävulskt svårt
att säga Hejdå
att säga Förlåt.

Men jag har alltid trott
att det är bättre 
att be om förlåtelse 
för något som redan är gjort

Men jag vet inte 
hur jag ska göra det
när jag inte lever mer.