Steg för steg,

från Hisingen över Älvsborgsbron till fastlandet.

Vid Ivarsbergsmotet har de sitt riktmärke, men saktar inte in på stegen;

det gäller att hålla tillräckligt tempo för att inte känna tröttheten.

Vid brofästet, där Sandarna skymtar, känner de att de närmar sig.

Skylten mot Sannaplan tycks nästan lika central som stadsdelen Majorna kan kännas för en hisingsbo.

Det är lördag, och långt till måndag. Man kan lika gärna gå, nu när man ändå är ledig och har tid. Det ger plats för tankar och samtal, på ett sätt som spårvagnen inte erbjuder.

För bilen tar man inte varje dag. Det är inte befogat att åka bil om man ska någonstans inom spårvagnsnätet. Inte då, vid 70-talets slut - när miljötänkandet hade börjat vakna och bilen bara är till för längre resor dit vagnen eller bussen inte når.

Nu, över trettio år senare, när vi längesedan flytt våra barndomstrakter, är bilen oftast med vart vi ska.

Och även en hisingsbo kan ha varit på Överåsvallen,

även om man kanske inte tror det efter att ha sett Josefssons rundtur med linje 5.

Trots det hade han fångat flera korn av sanning, denne Josefsson som fick utstå så mycken kritik.

Skillnaderna mellan stadsdelarna.

Större än någon vågar erkänna.

© Birgitta Wäppling, 14 augusti 2013