Jag kan inte skrivas inte heller hon

så jaget jagas bort. Det gör även
hon. Det talas om olycka svärta
depression. Mitt öga följer varje
ton kommentar. Blivit allt mer stum.

Om kvällen upphör andning
vi tar vid. Är händer. De som
vidrör smälter
får mig lugn. Ett jag som varje natt
ser naken manlighet

begär som aldrig dör heller
inte jag.

Dina små berättelser om ungdomlig
skönhet livets allvar

Förenar oss och jag ser på allvar
livet i din säng i vardagsrummet
skammens kamp slår och det är
som regn smattrande mot allt som
är mjukt i mig


Jag har aldrig skrivit dessa ord
de knappa de jag döpt naiva


så talltoppen sjunger åt mig
blundar nu för vindarna de
karga

de ber mig så jag blir en sten
ditt skydd blir granarna

granriset över huvud hål i
stammen. Du har krypt in och
det finns inga andra ord kvar
och jag har sökt dem lovar



så bäcken strilar ut förlorar sig

älskar dig. Högt och ännu högre
älskar. Bara det och inget annat.